För 4 månader sen, exakt denna tid, gick jag in till min döda bror, han låg där på en sjukhussäng, med en sjukhusrock över sig och sen inlindad i ett överkast. Det luktade hans parfym i hela rummet, och död, en blandning. Jag gick fram till min bror satte mig vid hans vänstra sida vid hans huvud med pappa bredvid vid hans bröst, mamma på hans högra sida vid huvudet och min syster på högra sidan i höjd med hans bröst. " jävla jävel" viskar jag till Jonas. Pappa håller sin hand på Jonas bröst och upprepar, "jag fattar inte" och "det kan inte vara sant" jag ser förtvivlan i min pappas ögon samtidigt som tårarna börjar rinna. Jag däremot gråter ingenting längre, jag är tom. Vi viskar till varandra när vi pratar , nästan som vi tror att Jonas ska bli störd.

Mamma är i chock, kommer inte ihåg att hon säger mer än "min lilla pojke" och att hon tänker ta med Jonas hem. Cecilia mon storasyster är ledsen, han hade börjat få det så bra, kommit ifrån jobbet som gjorde honom sjuk, det var slut med tjejen och han skulle nu hitta någon och skaffa familj med!
Hon gråter "han skulle få det jag har, barn och en familj" "allt skulle ju bli bra nu".

Jag klappar Jonas över huvudet och hårstråna lossnar, han är sådär feberkall. Det ser precis ut som att han sover, blå stripor slingrar sig upp från bröstet där överkastet slutar, upp på halsen men slutar straxt under hakan. Öronen är lila. Ansiktet så fint, inte ett tecken på att det inte längre finns något liv i kroppen.

Min bror har ett hårstrå från hans hund på halsen, jag låter det vara.

Cecilia vill hålla Jonas i handen och frågar ifall hon får, klart säger vi och börjar fumla fram hans hand.

Mamma klappar Jonas över ansiktet, tills hon inte klarar att vara kvar längre.

Andra gången jag går in till Jonas har jag fått hans armband som jag krampaktigt håller i handen springer fram till honom och kastar mig över honom, jag ligger över bröstet på min bror, vänsterarmen så långt under honom som jag bara kan i samma hand håller jag armbandet, jag gråter - hysteriskt. Dom vill att jag ska gå, jag vill inte, jag måste - polisen ska undersöka Jonas kropp, jag pussar min numer kalla bror i pannan och går, lämnar min bror ensam.
Det är sista gången jag ser honom.