Om vi hade hunnit säga adjö
Då hade vi hållt om varandra,
Sagt hur mycket vi älskar,
Skrattat åt allt roligt, suckat åt bråken,
Sjungit just den låten, läst den dikten.
Vi hann inte säga adjö
Men våra själar är fyllda av det liv som blev vårt.
Låt Jonas få vila i kärleken och ljuset.
Låt honom få vila i evig frid.

Kroppen och ögonen är trötta, men huvudet är inte trött. Tankar tar över, blir en ända röra, jag saknar min bror, förstår att jag aldrig får träffa honom igen. Allt blir kaos, jag saknar honom så. Det känns som han var det som gjorde att mitt liv var precis mitt liv ! Lina, Jonas lillasyster ! Han lärde mig allt han kunde, det är han som uppfostrat mig till att bli den jag är, och han har lärt mig att vara stark inte låta någon se ner på mig för att jag var i hans ögon den mest perfekta människan som fanns, jag är tacksam för det och mina känslor för honom är domsamma. Min bror är bäst ! Även att jag aldrig kunnat ge Jonas råd om hur han skulle leva sitt liv, för han har alltid vetat vad han velat och viljan var lag! Men jag var där, när han behövde någon då var jag där , lyssnade, pratade och alltid kom vi fram till en lösning! Han lyssnade alltid på mig.
Jag saknar honom så och hoppas han har det bra där han är nu.
Jag hoppas det finns en andra chans, en plats där vi ses igen, då ska jag berätta för dig hur mycket du betyder för mig, att jag behöver dig, tacka för allt du gjort för mig under ditt liv, krama dig och du ska krama tillbaka sådär som det brukade vara, jag nådde bara upp till bröstet på dig och du luktade du, ingen kan lukta så tryggt som honom.
Ska berätta att jag älskar dig och jag går i graven för dig, att jag är stolt över dig och att jag är så glad över att just du är min bror och att du la ner så mycket av ditt liv på mig. Att jag fick va en del av ditt korta liv. Ska tacka dig bror för att du är du ! Sen ska du aldrig få lämna mig igen, och jag ska aldrig lämna dig. Allt ska vara som vanligt igen.