Dagarna går upp och ner, igår var jag ganska långt ner. Grät halva dagen men det behövs ibland , man behöver domdär dagarna då man är nere på botten för att sen resa sig och kunna fungera som vanligt igen.
Fick åka ut till jobbet för att köra mat till ett utskick, skönt att komma hemifrån och träffa lite folk när man haft en dålig dag :)

Mannen på jobbet som betett sig opassande bad om ursäkt igår. Han hade visst fått en rejäl utskällning av chefen...(blev inkallad av chefen i tisdags pga sexuella trakasserier på jobbet, min andra chef visste vad som hänt och gått till högre för att dom tycker det är opassande. Kanske bra iaf då det börjat gå över gränsen)

I sånhär lägen är det också jobbigt att inte kunna prata med Jonas.

Men idag är dagen jag väntat på i veckor, seansen är ikväll! Jag har inga högre förhoppningar men jag önskar, önskar av hela mitt hjärta att han bara kan komma , en liten stund iaf, berätta att det är bra! Säga att han inte hade ont. Vad som helst.