Kände att jag inte kunde vara ensam ikväll så packa ihop och åkte till mamma och pappa, tänkte försöka ge mig på att berätta vad som hände den där dagen - 14 Juli 2013.
Den 13 Juli var det skolavslutning för mina syskonbarn och jag skulle dit så åkte hem till mamma och pappa innan, min bror var hemma lite smått bakfull sådär och jag satt brevid honom i soffan han var helt svullen i ansiktet och blänkte av svett sådär som när man har feber vi pratar lite och tillslut säger jag "fyfan vad du ser sunkig ut, du behöver duscha!" Han sa att han va så jävla trött och jag bara "du har väl sovit hela jävla dagen!?" Sen gick jag ut och åt, fläskfilé och kantareller.
Mamma sa åt Jonas flera gånger att komma ut och äta men fick bara lite luddiga svar men tillslut kom han och vi satt här och åt. Sen skulle Jonas ner på centrum och tänkte ta bilen vilket mamma sa inte var någon bra idé när han inte mådde bra, han blev arg kastade in bilnycklarna på bänken och gick ut och smällde igen dörren - det var det sista jag såg av min bror när han var i livet.
Mamma och jag åkte till edsbruk innan han kommit tillbaka, fick ett samtal av pappa om att hunden var dålig och vi teodde vi skulle få ta bort honom så ilfart hem men hunden mådde bättre ( jag hade redan en månad innan sagt till mamma att gizmo skulle gå bort den 14 juni, om jag ändå bara vetat..) jag åkte hem till västervik, jag skulle upp och ha rotaryfrukosten dagen efter på jobbet så började redan 06.00 skulle lära upp en tjej eftersom jag sagt upp mig, sen in och öppna köket också.
Jonas kom ner till mamma och pappa runt 22.00 på kvällen och skulle äta men när han gick upp tomhänt frågade mamma ifall han inte hittat något :
- Nää fan jag orkar inte, jag går och lägger mig istället
- ja och kan du inte somna så är jag här nere. ( han hade slutat ta sömndropparna eftersom han ändå inte var tvungen att somna när han var sjukskriven och han mådde inte bra av dom)
- jaa så du kan tjata hål i skallen på mig va ?
- vad sa du? Frågade mamma
- Äsch! Jag skoja bara
Sen skulle han ha med sig chiwaz upp så pappa gick upp med honom.

Vid 23.00 tiden hör mamma hur han pratar i telefonen,eller jaa.. hans välkända "HALLÅ? HAALLÅÅ?!! det var hans kompis tobbe han hade ringt men han hade ingen mottagning.
Detta är sista livstecknet vi har från Jonas.

Jonas skulle på en kompis studentmottagning på kvällen och hade plockat fram kläder som mamma skulle stryka.
Vid 11 tiden gick mamma upp men Jonas sov han hade sparkat av sig täcket och låg och höll i mobilen så mamma la undan telefonen och drog över täcket på honom pch tänkte att han nog inte somnat förrens tidigt på morgonen så han skulle få sova.

Vid 16-tiden har han fortfarande inte kommit upp och mamma och pappa går upp och försöker väcka honom. Dom drar i honom, skriker, tömmer vatten i ansiktet på honom - ingen reaktion, mamma går och hämtar en handduk och torkar av ansiktet , han ser inte kry ut. Pappa lyfter på ögonlocken utan resultat.
Någonstans här ringer jag hem på min lunch och mamma säger att han inte vaknar och att dom funderar på att ringa ambulans. Ja men gör det säger jag, tror inte att det är någon fara för han sover ju, han andas och snarkar. Vi lägger på och jag får ett sms om att ambulansen är påväg och att pappa ska följa med och att jag ska höra av mig såfort jag får tid. Ambulansen är 10 minuter bort och kommer med blåljus och mammas tanke är " varför har dom blåljusen på för?" Hon sprang runt och låste in hundarna för att ambulanspersonalen skulle ha fri väg och kunna vara ifred.
Chiwaz hade aldrig låtit dom röra husse.
Han vägrade lämna övervåningen på hela dagen och låg antingen brevid husse i sängen eller på golvet brevid.
Pappa har växeln i telefonen och dom ber honom lägga Jonas på sidan så han gör det och får hålla fram telefonen så hon får höra andningen " men han andas bra" pappa springer ner och öppnar dörren så ambulanspersonalen ska hitta rätt och går upp till Jonas igen, då ligger han och flämtar det kommer ut lite slem ur munnen och sen är det över, pappa får se när hans son dör.


Fortsätter med vad som hände sen imorgon.

Jonas och pappa när Jonas fått för sig om att raka en likadan mustasch ! <3

Igår jag jag till graven, Jonas är inte gravsatt ännu men det känns bra att gå dit. Fixa lite med blommorna och prata och bara va, jag tog med Chiwaz - Jonas hund. Tycker att han ska få gå till husse han med och sålänge han inte stör så kan inte jag se några problem med det, han får kissa innan vi går in sen är Jonas gravplats bara några meter ifrån ingången så får han ligga brevid medans jag styr mes blommorna och innan det är.dags att gå och hämta vatten och kasta skräp får Chiwaz gå till bilen för jag tycker ändå det är onödigt att han ska springa över halva kyrkogården. Det fanns 2 vaser med blommor som 2 av hans vänner varit där med, det värmer och det är jättefint hos honom.

Chiwaz hos hussekursiv text

Verklighet, fick precis panikångest igen, något jävla program på radion där dom pratar om någon unge aom förlorat sin pappa. Panikgråt och hyperventilerar - nära på att svimna vid sån här tillfällen känner jag att jag inte vill vara med mer, klarar inte livet utan honom. Jag vill till min bror.

Jag älskar dig

Försöker sova, går sådär med Jonas parfym på armen. Jonas bästa vän och jag åkte hem till Gamleby idag, Nanne skulle få lite skor som var Jonas, men vi fick ihop en hel del ! :) så kul att kunna ge bort saker till hans bästa vän som vi vet att Jonas verkligen velat skulle ha det.Men så luktade vi på jeansskjortan som Jonas hade på sig dagen innan han gick bort, som han lagt brevid sängen kvällen innan då han gick och la sig ( kommer förhoppningsvis skriva om vad som hände när han gick bort imorgon, känner att det blir lite mycket att skriva nu) men åter till skjortan, nu efter 5 veckor börjar den tappa av en del doft, och den luktar ju fantastiskt underbart! Den luktar min storebror, den luktar min bästa vän, den luktar trygghet! Så jag tänkte leta reda på hans parfym.Lättare sagt än gjort får jag nog lov att säga..Okej, han hade sjukt mycket kläder och skor men jag vet inte, ett tiotal parfymer skulle det luktas på, men jag misstänkte 1 av dom, började med den men nää och körde igenom hela högen men kunde inte hitta den som luktade som jag minns honom.Efter etr par timmar på jobbet är det dock det enda jag känner ! Det var den jag trodde och efter en stund så blir jag tokig, försöker tvätta bort det och kör med handsprit men det sitter kvar, just nu när jag ska sova blir det lite jobbigt att känna den på min egen arm. Inte för att det inte luktar gott utan för att det drar upp så mycket minnenMen ska försöka nu, ska till mitt första besök hos hjärnskrynklarn imorgon.Kommer bli ..intressant

När man vaknar och hela hjärtat skriker efter honom. Börjar dagen med att gråta, då vet man att hela dagen kommer bli kaos. kom hem nu, jag saknar dig så jävla mycket, kom bara tillbaka

Vet inte vilket som är värst, att drömma mardrömmar eller drömma bra drömmar och sen få en käftsmäll av verkligheten när man vaknar.
Drömde om Jonas inatt, och vi satt och pratade om det som hänt, han hade precis kommit hem från sjukhuset och jag säger " fy fan ifall du hade dött, jag skulle aldrig klara mig utan dig !" Och han svarade med sitt vanliga ansiktsuttryck som visar att han skäms och har dåligt samvete, den här gången över tanken på att lämna mig. Sen vaknar jag, och i verkligheten är min bror död. Tror faktiskt det är bättre med mardrömmar..

I förrgår blev det för mycket, började med en minnesvägg för Jonas, framkallade bilder på honom och började bloggen, tror det var allt det som tillsammans gjorde att jag fick panikångest på kvällen. Vad man än gör så är min storebror i mina tankar, och det gör ingenting för att jag vill att han ska vara där men det gör också att det ibland blir kaos i huvudet - något kroppen får ta stryk av.
Tror också att jag i vissa tillfällen blir lite avtrubbad från verkligheten och inte alltid är så trevlig emot dom jag umgås med men tyvärr tror jag inte att det är något som kommer försvinna riktigt än, jag är arg och jag är sur och jag är bitter och anser att världen är orättvis, jag har tillochmed ibland tittat på en främmande människa och tänkt "varför inte du istället" vilket också får mig och tro att jag är störd. Hur kan jag gå runt och önska livet ur en främmande människa? Denna någon betyder ju lika mycket som Jonas gör för mig för någon annan och inte skulle det vara rättvist heller och helvetet jag just nu vandrar igenom önskar jag ingen.

Igår ringde mamma läkarstationen och jag fick en tid till psykologen, värt ett försök anser jag, mest vill jag bara få höra att allt jag känner och gör är normalt.
Hon fick prata med samma sköterska som för någon månad sen blev lite arg på min storebror.
Han ringde ner på fredagen och ville beställa en tid tills på måndagen, men det gick inte för man var tvungen att ringa samma dag och Jonas blev nog lite irriterad över detta. Det blev lite tjafs om det och tillslut frågar Jonas " om jag har en hjärtinfarkt då?" "Ja, jo då måste jag ju ge dig en tid" så fortsätter det väl en stund tills Jonas säger " så du jobbar inte övertid iaf" och hon blev lite lagom arg.

Igår var det alltså hon som svarade i telefonen och i den lilla håla jag kommer ifrån (och fortfarande är skriven i och får läkarvård i) känner alla alla och mamma sa att det gällde hennes dotter som för en månad sen förlorat sin bror och jag tror hon behöver få komma och prata med någon, ja svarar hon bara , mamma uppger mitt personnummer och hon säger " ja.. Det är ju Lina det ja" och jag fick en tid till läkaren först på tisdag. Gissar på att jag inte behövde ringa ner samma dag för hon var rädd att jag skulle hinna dö innan, samhället är uppbyggt så konstigt.