1 år 7 månader. Den här tiden hade vi husrannsakan, jag övergav Jonas telefon till polisen, det känns tufft att de ska gå egenom alla hans privata saker. Jag får inte vara kvar hos honom får gå ner till mamma och pappa. Jag hör hur de skruvar ner badrumslampan, funderar vad fån dom styr med. Vill springa upp och skrika åt dom att sluta, det är Jonas saker! Låt hans saker vara. Tillslut kommer de ner och säger att de inte hittat något, vi vet inte ens vad de letat efter. Frågar om lite olika nummer han ringt till senast eller de han sms:at mest med bland annat Nanne och Robin.
I ett par dagar har jag haft han på näthinnan, bilden från sjukhuset, lukten, de lilablå striporna som sträcker sig upp från bröstet över halsen och upp till hakan, öronen är ljuslila. Ansiktet så fridfullt och orört av döden och syrebrist.
Lukten en blandning mellan lancomme Home och en sötsur lukt av död.
Han är vacker, min bror är en stilig man. Jag har länge varit avundssjuk på hans näsa, så tittar på den, och chiwaz hårstrå på hans hals. Resten av familjen, jag glömmer aldrig pappas uppgivna ögon, rädsla, sorg, skräck. Han har precis fått se sin son avlida, ta sista andetaget, försöka hålla fast vid livet och förlora.
Jag kommer aldrig glömma denna dagen. Den kommer förfölja mig i drömmarna, i tankarna i livet enda in i döden.

Idag vill jag inte längre dö, igår ville jag. Övervägde sätt, för och nackdelar - jag blir rädd för mig själv. Vet inte vem jag är eller vad jag gör. Jag är inne i mig själv på något sätt. Kan inte få en vanlig dag att fungera. Hela dagen är den döda Jonas på näthinnan och allt jag vill är att förenas med honom. Tillslut blir det för mycket och jag klarar inte av att vara hemma längre. Jag skrämmer mig, känner mig ensam, hjärtat ökar takten, ångest och panik. Men idag är jag jag och jag vet att jag kommer ramla ner igen, men varje gång jag klarar ett fall bygger jag upp resistens mot nästa.
Jag vill verkligen inte dö, jag har varit rädd för döden sen jag var liten, jag är inte rädd för döden utan att dö ung, bli sörjd och sedan bortglömd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min brors födelsedag, har varit nere ganska länge nu utan att själv förstått varför riktigt, men igår slog det mig.  Blir såhär inför hans födelsedag, dödsdag, min födelsedag och jul, blir väl som vanligt en snörvligt psykbryt att vakna till och se...

Det var en tuff dag igår, på många plan. De jagar mig i drömmarna, vet inte vad jag ska göra av informationen. ...

Om jag bara kunde förstå, du lovade att aldrig lämna mig. Dör du dör jag , minns du? Ibland vill jag ge upp, lämna det jag har och komma till dig istället, känns som att allt skulle bli så mycket enklare då. Människor glömmer, de skulle glömma inom e...

Idag är det din dag, 31 år sedan mamma och pappa fick sin son och Cecilia sin efterlängtade lillebror. 31 år sedan min storebror föddes, titeln som han stolt kan bära, ett jobb han utförde utmärkt. Din trettioförsta födelsedag och ingen verkar komm...

Igår var det en som skrev en kommentar som jag tolkade som att min bror inte var riktigt frisk, Fyfan Vad den tog kan jag säga... Negativitet om Jonas får mig att må så mycket sämre än om någon gör mig något, slutade tyvärr med panikångest, skakninga...