Ska fortsätta med vad som hände den där dagen.
Jag fick sms av mamma att jag skulle ringa hem så fort jag kunde och att ambulansen var påväg och pappa skulle följa med. Så jag ringde hem, fick inget svar, ringde igen och mamma svarar och säger att jag ska komma hem jag förklarar för mamma att det inte går för att jag jobbar men hon fortsätter och säger att min syster är påväg för att hämta upp mig
- Nää mamma, det går inte jag måste ju jobba (jag förstår egentligen vad som hänt redan)
- jo Lina, du måste, det är försent, din bror är borta.
- nä mamma, nä mamma, nä mamma, nä mamma
Hon ber om att få prata med Johan som jag jobbade med och jag räcker över telefonen och han tar den och lägger huvudet lite på sned för att få veta vad det är och jag klämmer ur mig " Jonas är död" där föll hans haka ner till marken och han pratar med mamma och jag bryter ihop jag varvar att skrika min bror är död, han är död, jag vill dö, jag vill inte finnas mer, jag har ingen bror, jag backar in i en liten vrå mellan frysen och ugnen och skriker hysteriskt samtidigt som tårarna sprutar.
Johan kommer och försöker få ut mig ur hörnet och jag faller till marken, Micke som jobbade sin första dag kommer in från lunchen och frågarnvad som hänt och jag skriker min bror är död min bror är död, Johan och Micke får upp mig och in i en stol på kontoret där Johan håller om mig och jag fortsätter skrika som en galning att jag vill dö.
Chefen kommer in och frågar vad som hänt
- han är död ! Han är död
- vem ?
- min bror är död ! Jag har ingen bror han är död !
- Jonas ?
- ja min bror är död, han är död !
- nä
- jo han är död!
- nä men lina så får du inte säga..
- han är ju död !
- hur vet du det ?
- mamma ringde, han är död jag har ingen bror mer !
- nä..
då fliken Johan in - han är död, jag har pratat med Marie.
Då sätter sig chefen mittemot och gråter hon med och jag fortsätter tjata mina fraser.
Jonas förra tjej var också på jobbet, hon hörde mig och förstod direkt, jag har hört från några som var i restaurangen den dagen att dom aldrig hört ett sånt skrik som det som kom från henne. Jag minns hur hon gick förbi kontoret när jag satt och skrek och jag är ledsen att hon fick veta på det sättet... Men hon har sagt " när jag hörde lina skrika så visste jag, jag visste vad som hade hänt"
Jag hörde min syster i hallen tog min mobil och sprang, tappade telefonen tillbaka plocka upp den och sen till syrran som skriker " vad är det som händer lina !?" Han är död ! Han är död ! Vi har ingen bror mer han är död ! Jag fortsätter mitt tugg hela bilfärden och Cecilia säger att jag inte får säga så, och upprepar att hon inte förstår, samtidigt skriver jag lika hysteriska osammanhängande meningar till en kompis på fb-chatten, dom ångrar jag också..
Vi kommer hem och möter ambulansen med blåljus och hoppet tänds, "om dom har blåljus måste han ju leva" hoppet slås till marken så fort vi kommer ur bilen, våran bror är död, jag faller ihop på gatan och skriker - vad har han gjort !? Han. Skulle alltid finnas där, varför varför, han lovade att alltid finnas hos mig, han har lämnat mig. Jag bara skriker och ligger där helt ledlös som en pöl, pappa och en brandman kommer och lyfter bort mig från gatan och jag springer in och spyr. Ut igen till alla där brandmännen försöker lugna mig.
Vi måste in till sjukhustet men ingen kan köra, en granne som har jobbat inne på akuten kommer förbi precis ochnhon kör oss, syrran väljer att ta sin egen bil och pappa åker med henne för att hon inte ska vara ensam.

Vid hjorten vänder jag mig till mamma " det är över nu, han är borta"
Jag har alltid känt av Jonas och vetat när saker hänt honom, jag gissar på att dom slutade kämpa med att få igång honom då, dom skulle försöka hela vägen in sa läkaren.

Vi kommer fram och här brister sjukhuset något hemskt !
Vi kommer in på ett litet rum och hela familjen sitter på en brits och grannen på en stol, hon tog hand om oss så bra , vilket var tur eftersom ingen annan lyckades med det, efter en bra stund kommer en läkare in tar oss alla i handen och säger att Jonas är borta.
Sen bara sitter han där och stirrar
Jag frågar vart Jonas är och han säger att han är där inne
Jag vill gå till Jonas !
Det ska du få
Ja men jag vill gå till honom nu, han vill att jag ska vara hos honom, kan jag få gå till honom nu.
Jag får inte ens ett svar...
Mamma tjatar om att jag måste bli sjukskriven, han bara tittar på oss, tills grannen säger men gå och skriv ett intyg då! Jag uppger mitt personnummer och han börjar bubbla om att vi kan få tabletter om vi inte kan sova på 3 nätter.
Det vi alla minns är att han hade blåöga. Sen fick vi sitta där, alla var ju förstörda och dom lämnade oss i det där akutrummet.
Tyvärr blir historien värre, men nu känns inlägget lite långt och man ska ju orka läsa också, så,resten av skit bemötandet och när jag äntligen får gå in till Jonas får jag nog skriva imorgon...