The botten is nådd.
Trodde varkligen att jag varit längst nere i skiten, ett par år sen när ett förhållande tog slut. Det var inte själva saken att det var slut utan att jag hade fått gå igenom en hel del skit och fått höra mindre snälla saker som gjorde att det var sjukt svårt att ta sig upp. Men inser nu att jag då ändå flöt på ytan.
Jonas hjälpte mig väldigt mycket under den tiden, han gjorde allt för att jag skulle bli bra igen men nu är det för att han är Bora jag mår såhär och han kan inte vara här och trösta mig och säga att det löser sig.

Tänkte fortsätta berätta vad som hände sen, men det blir ett långt inlägg som jag förhoppningsvis orkar skriva ikväll efter jobbet