Har aldrig gråtit av saknaden på jobbet någon gång, men någon ska väl vara den första. Idag har det varit kämpigt.
Har inte en aning om varför men det har jagat mig i drömmarna inatt, i dessa har jag försökt ta livet av mig, massor av gånger, men varje gång har Jonas kommit och stoppat mig, förklarat för mig att jag kommer klara mig utan honom, att det inte är värt det, han finns hos mig även att jag inte ser det.
Vaknade helt slut, det tar på krafterna att bearbeta i sömnen.
Får plötsligt ett sms av mamma
"Varför saknar jag dig så idag?är allt ok?"

Jag var inte okej, jag var helt förstörd inombords, saknaden var för stark för att jag skulle kunna dölja det även att jag var på jobbet, jag förklarade och berättade om drömmen
"Vad vill han säga som vi inte förstår? Just nu går nån uppe fast ingen är hemma"

Snälla hämta Leo, han behöver få gå.

Jag är krossad, krossad som en av drömkakorna, jag är trött och utmattad, jag saknar så jag håller på att gå sönder, är det monstret som vinner?