Det går inte en timme utan att jag tänkt på honom.

Min senaste tatuering, något som liknar något ur en tavla, tillägnat min bror.
Han visste att jag skulle göra den, 2 barn föreställande han och jag gåendes på en väg, ut mot skogen. Den har blivit lite ändrad, syftet innan var att vi visste att sålänge vi hade varann kunde vi klara vad som helst, bara vi var tillsammans. Tanken började efter ett uppbrott med en gammal pojkvän, under perioden vi var tillsammans och efter mådde jag inte bra, jag hade blivit för psykiskt nedtryckt för att ens tro att jag var värd mer än skiten under era skor. Men min bror fanns där, hjälpte mig tillbaka, åkte in och bodde hos mig när jag mådde som sämst. Då kom den "he do the Walk, yeah he do the Walk of life" det är just det vi gör, går livets gång, och allt som händer är bara sånt som händer längs livets gång. Jag tatuerade in "Doing the Walk of life" för att påminna mig om att alla motgångar jag möter så är det bara livets gång. Så många gånger jag velat riva bort den efter den 14 juni, ni kan inte ana.. men flera år innan det tatuerades in hade jag en tid beställd, en tid för 2 barn hand i hand gåendes mot en skog. Med en räv i vägkanten, räven ska symbolisera Gizmo, våran hund som vi fick avliva i samma veva som Jonas bortgång.
Tyvärr blev det förhinder den gången och jag kom aldrig riktigt igång igen, men nu sitter den där!

Föreställande Jonas och mig, Jonas med ljuset på sin sida och gåendes mot det, med räven som ska vara våran hund Gizmo vars ras var framavlad för att lika rävar, jag med en vit duva på min sida då Jonas på hebreiska betyder vit duva. Jag kommer alltid ha honom på min sida