Vet inte vilket som är värst, att drömma mardrömmar eller drömma bra drömmar och sen få en käftsmäll av verkligheten när man vaknar.
Drömde om Jonas inatt, och vi satt och pratade om det som hänt, han hade precis kommit hem från sjukhuset och jag säger " fy fan ifall du hade dött, jag skulle aldrig klara mig utan dig !" Och han svarade med sitt vanliga ansiktsuttryck som visar att han skäms och har dåligt samvete, den här gången över tanken på att lämna mig. Sen vaknar jag, och i verkligheten är min bror död. Tror faktiskt det är bättre med mardrömmar..