Dethär är tillägnat mina vänner.
Ni säger att jag är stark, det är NI som är starka! Ni som stannade kvar när ni kunde som alla andra bara försvinna, ni som orkar lyssnar på mig när jag vill prata - tjatar om samma saker dag ut och dag in, ni som finns där även att jag inte alltid är på topp, skiter i att jag ibland är riktigt nere och väljer att vara hemma istället för att gå ut, ni som stannade även att jag ibland gråter som ett barn, som mentalt håller mig i handen dom dagarna jag behöver extra stöd, ni som bara frågar hur jag mår ibland, ni som ger mig en knuff åt rätt håll varje gång jag tänker ta ett snedsteg, ni som försöker förstå mig, som förstår att det är sjukt svårt att förlora sin bror som man var bästa vän med som förstår att jag kommer ha det jobbigt vissa dagar, och just som när jag insåg att många av mina "vänner" inte var vänner utan bara människor som fanns sålänge jag kunde ge något till dom, så dyker carro upp en människa som aldrig verkat rädd för mig även att jag kom in som "hon med den döda brorsan" hon backade aldrig även att hon inte ens behövt finnas för mig utan verkade ta mig under sitt ansvar, se till att jag skulle få det bra. Louise som möter upp om nätterna, som jag vet jag skulle kunna ringa vilken tid på dygnet till, Jonas och mina gemensamma vänner som det räcker med ett telefonsamtal till så vet jag att dom skulle hjälpa mig med allt.
När ni kunde backat som alla andra tog ni istället steget fram och orkar finnas där för mig varje dag, när jag behöver, ni är starka ! Jag är så sjukt tacksam, tacksam för att ni finns och tacksam för att ni har vilja och ork att finnas kvar hos mig <3